8 juli 16:55

Nu har jag äntligen kommit hem. Som ni säkert har förstått har lillebror kommit till världen nu.

I torsdags morse den 5/7 var jag inte särskilt glad. Kl 08 skulle vi vara på förlossningen för igångsättning och jag såg alla möjliga mardrömsscenarior i huvudet på mig själv .Grinaden är vi gick till bilen. Grinade när vi kom fram och såg att förlossningsparkeringen var full och att det stod en ambulans vid ingången.

CTG kopplades, prover togs och sen fick vi sätta oss i dagrummet för att invänta ett ledigt rum. Fick höra flear ggr att detta var tredje barnet, tredje barnet kunde vara lurigt och ingen visste hur lång tid det skulle ta.
Dom tänkte försöka starta förlossningen genom att ta hål på hinnorna.

Runt 0910 fick vi äntligen ett rum och 1055 tog dom hål på hinnorna. Vi gick och gick och gick i den där korridoren men inte fick jag några värkar. Kl 13 skulle dom komma och koppla dropp men då var BM och USK upptagna och nu i efterhand är jag glad för det för BM som arbetade då kändes så stram och USK hon kan inte varit äldre en 20. Sa till B att hon ska hon kunna vara någon support denna unga tjej ;)

Kl 14,15 fick jag äntligen ett dropp påkopplat och då av empersonalen. SUPER personal kan jag lova. Droppet skulle höjas en gång var 15e minut den första timmen och först 15,15 började jag känna av värkar. Vi gick i korridoren igen. Gick, gick och gick! Dom kom ungefär varannan minut och var 30sek långa. B sa nu säger vi till om edan för BM hade sagt att direkt jag kände någonting skulle vi kontakta narkosen pga tidigare snabba förlossningar.
Tyvärr var min BM upptagen så en annan stram dam pratade med oss och talade om att så brukade man inte gå tillväga så vi fortsatte gå i korridoren jag missmodig. Dock kom en toppen USK tillbaka och sa att vi skulle visste få eda.

Narkosen kom någon gång efter 16. Hade helt ok värkar då som kändes men inte så att jag skulle ha åkt till sjukhuset om detta hade startat hemma. Schysst narkosläkaren jag träffat på jobbet flera ggr som lät mig få edan sittandes. Ca 16,25 var den klar och 16,40 gav han mig fulldos.

Perfekt. Jag blev "full". Kände knappt mina ben, sluddrigt tal etc :) Men värkarna. Dom försvann. HELT! Hur kan man inte vilja ha eda?

17,10 bad jag BM känna hur öppet det var eftersom det kändes att bebis sjönk neråt. Jo 6cm. Tog med B för att hämta mackor, Käkade mackor. Messade med Holm och Forslund. Vet att jag skrev till Holm 17,22 att det trycker neråt en del och hon svarade dags att krysta (eller nå liknande) och att jag svarade inte redan. Smsade Forslund 1725.

Vid 1725 ställde jag mig upp vid sängen och sa till B att vi ska nog gå och fråga BM om detta är okej. Det trycker neråt som fan (jag tänkte mig att bebisen ville ut och jag inte hunnit öppna mig). B tyckte vi skulle ringa (i efterhand sa att han såg det på mig, men vad vet jag) och jag sa nej vi går. Nej sa han vi ringer.

BM kom in och jag sa åt henne att lägga mig kan jag nog inte göra för att då så kommer jag sätta mig på barnets huvud. Kl var väl kanske 17,30. Hon "knuffade" omkull mig. Av med snygga nätbyxorna och blöjan och larmade.
Hör henne säga till USK "vi ska förlösa" och jag tänker Nu? Vad pratar hon om. Då talar hon om att jag är fullt öppen och att bebis är ca 1cm från utgången och att jag inte fick krysta fören hon sa till. Hon hade inga handskar på sig.

Två krystvärkar senare var baby Sammy Emil Van Haudt ute. 4410gram, 53cm och 38 i hattmått. Apgar 10, 10, 10.  En timme senare kissade jag på bäcken och två timmar senare var jag uppe och sprang i korridoren. Mådde asbra, inga bristningar, ingenting. Vilken lxyförlossning. Skulle jag alltid få Eda skulle jag kunna föda barn varje dag i princip.

Har haft det bra på BB. Åkte hem idag. Alla kontroller bra. Dock lite gul så återbesök om 2 dagar.

Pappan och babyn.

Jag och babyn.

Vi.

Syskonen på besök.