Ja nu sitter jag här igen. I framsätet på väg söderut. Livet som singel börjar långsamt falla på plats och trots att jag ej haft de bästa resorna i denna sk familjen så känns d bra att vara på väg..känslan av att se vägen framför sig är oslagbar..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar